Montenegro är ett litet europeiskt land som ligger precis vid stranden av Adriatiska havet. Trots sin relativt blygsamma storlek har detta tillstånd sitt eget distinkta språk.
Montenegrinska språk
Montenegro, som också ibland kallas Montenegro, har sitt eget statliga språk, som kallas Montenegrin. Samtidigt var processen för att förvärva sitt eget språk av detta lilla land inte alls enkel. Fram till 1992 var alla invånare i Montenegro, enligt gällande lagstiftning, tvungna att tala det serbokroatiska språket. 1992 erkände landet officiellt sin egen form av det serbiska språket - Iekava-dialekten. Och först 2007 antogs statens konstitution, där artikel 13 ägnas specifikt åt statsspråket. Hon fastställde i synnerhet att det montenegrinska språket blir sådant från det att konstitutionen antogs.
Således erhölls status för detta språk för mindre än tio år sedan, och därför har det ännu inte några av de regler och standarder som är karakteristiska för mer etablerade språk. Till exempel har allmänt accepterade litterära standarder ännu inte fastställts med avseende på det montenegrinska språket, vilket dock säkerställer kreativitetsfrihet för författare som skriver på detta språk.
Språkfunktioner
Det montenegrinska språket tillhör den södra slaviska gruppen. Både kyrilliska och latinska alfabet används skriftligen, och användningen av båda ratificeras i artikel 13 i Montenegros konstitution. På många sätt liknar denna dialekt verkligen serbokroatiska, som tidigare användes aktivt i landet.
Icke desto mindre är det enligt experter inom lingvistik en grundläggande skillnad mellan dem, som registrerades även vid den tid då Montenegros statsspråk var Yekava-dialekten av det serbiska språket. Faktum är att i Serbien och de länder som använder sitt språk för kommunikation har den så kallade "ekavitsa" antagits i motsats till "yekavitsa", som är dominerande i det montenegrinska språket.
Så det betyder att ord som har samma betydelse på dessa två språk uttalas olika. Till exempel är ordet "vacker" på serbiska skrivet som "lepo" och läser följaktligen "lepo". I sin tur skriver montenegrinerna detta ord som "lijepo" och läser det som "Liepo", med samma betydelse i det.
Dessutom, på grund av sin geografiska närhet till länder som tillhör andra språkliga grupper, till exempel Grekland och Turkiet, har Montenegro på sitt språk ett betydande antal lånade ord som kom till det montenegrinska lexikonet från dessa staters språk. Det faktum att det fanns en period i Montenegros historia när det var en del av Österrike-Ungern spelade också en roll här.
